Lovas fibromyalgi

Uppe sent och läser!
Idag hämtade jag denna bok (bild ovan) på biblioteket, oj vad den väcker tankar!

Så därför en sammanfattning på mitt smärtlindringsprogram. Saker som har hjälp mig att bli bättre, för det har ändå blivit bättre med åren (med undantag för förra året då jag hade mycket problem med smärta i ansiktet). För några år sen kändes smärtan som knivar i kroppen, det gick knappt att sova, minsta beröring gjorde ont, vanliga saker som att sitta 5 min vid datorn gick inte, var konstant trött och ville sova hela tiden, magen var konstant svullen och magkatarren brände upp i halsen...  nu har det gått framåt, smärtan är något lindrigare, sover bättre, mycket bättre mage, mår bättre mentalt, orken delvis bättre.



LOVAS SMÄRTLINDRING FÖR FIBROMYALGI

1. LCHF
Nu har jag nästan gått på lågkolhydratskost i ett år och gjort en stora skillnader. Ibörjan blev det nästan lite värre än det blev bättre. Första månaden kom jag knappt ur sängen för att jag var så stel, orsaken var att jag började sova hela nätter. Det var inte min kropp van vid eftersom jag inte gjort det under flera år, den var alltså inte van vid vila. Numera sover jag helt okej, kan ha problem att somna ibland, men inte alls som förr. Såklart kan det fortfarande också vara problem att somna om på morgonen om jag blir väckt och har mycket värk. Då måste jag upp och röra på mig först. Sammanfattningsvis mycket bättre sömn. Vilket är en viktig nyckel för smärtlindring.

IBS-magen har också blivit mycket bättre, magkatarren är så gott som borta och svullnaden mycket mindre. Även humöret har blivit bättre eftersom en svullen mage kunde förstöra en hel dag.

Jag har också minskat i vikt (nästan 10kg), nu väger jag lika mycket som innan jag blev sjuk. Gick nämligen upp mycket i vikt när jag testade olika mediciner. Kan tillägga att viktnedgången tog rätt lång tid, kom verkligen successivt.

Blodsockret har även det blivit bättre, är jämnare i humöret och kraschar inte lika lätt. Jag har inte heller något sötsug som jag hade innan. Kunde verkligen vara sjukt sugen på sötsaker förut. Nu är jag istället alltid skönt mätt och inte sugen på massa onödigt.

2. Akupressur/Akupunktur
Förra året började jag gå hos en ny akupunktör som kör akupressur. Det har främst hjälp mot den smärta som jag haft/har i ansiktet. Den var nästan olidlig innan, gick bort flera dagar i veckan då jag var näst intill sängliggandes. Även generella tonusen (muskelspänningen) har gått ner.

3. Meditation/Yoga
Den har hjälp mig att möta smärtan, känna efter. Den har hjälpt mig att bryta smärtcirkeln, dvs att inte stressa upp kroppen ytterligare för att jag har ont och därmed få ännu mer ont. På ett djupare plan har den alltså hjälp mig att acceptera smärtan.

4. Träning
Jag har inte släppt helt på mitt förut så aktiva liv, utan så gott som alltid tränat lite med några uppehåll för riktigt dåliga perioder. En effekt av träning är återhämtning, tycker jag får en effektivare återhämtning vid måttlig träning. Sen älskar jag också att träna, det är kul! Dessutom tycker jag det är mentalt avslappnade, under träning kan jag ofta koppla bort smärtan mer eller mindre beroende på vad jag gör. Träning är en av de sakerna som jag alltid längtar till. Önskar jag kunde träna mer, men måste hålla det på en väldigt måttlig nivå numera.

5. Kunskap/förståelse
Jag har läst första året på naprapathögskolan och det är jag riktigt tacksam för, läst anatomi, fysiologi, strechteknik mm. Det har gett mig en djupare förståelse för hur min kropp fungerar. När jag har ont i ryggen, har jag snarare ont i exempelvis m. trapezius. Jag förstår också hur nervsystemet fungerar, vilket exempelvis underlättar när man vill försöka lura det (minska smärtan). Tror det är lättare att ta hand om kroppen om man förstår den.

Jag har även läst komplementär medicin, ayurveda (indisk läkekonst), svensk örtmedicin och lite kinesisk medicin. Så har har/haft hjälp av många olika huskurer genom åren som har hjälp till att balansera kroppen. Istället för en sjukdom har jag snarare en bild av kroppens obalanser och hur de påverkar kroppens olika system.

6. KBT
Jag har också gått i KBT, vilket fick mig att inse hur viktiga rutiner är. Lärt mig att göra saker fast jag inte orkar eller inte har lust. Insett hur situation, tankar, känslor, beteende samt kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser samspelar. Det har verkligen gett mig verktyg för att ändra min vardag långsiktigt. Att aktivera mig har varit en viktig pusselbit, istället för att hamna i passivitet. KBT har varit viktig för att bryta mina destruktiva mönster.

7. Acceptera
Det har tagit mig ganska lång tid att acceptera att jag är sjuk. Det har varit en resa av förnekelse, chocktillstånd, uppgivenhet, skam, frustration, ilska, ångest, kamp och nu senast sorg. Sorgen kom när jag började acceptera på djupet att jag är sjuk, tagit tid att sörja den gamla friska Lova. Kanske inte är helt klar än, sorgen har lagt sig men saknaden kan ibland göra sig påmind. Var också uppgiven då jag var ledsen, men på ett "positivt" sätt. Då jag tror att min uppgivenhet handlande om att jag behövde ge upp vissa saker. Jag har trots allt tvingas leva på andra villkor än jag tänkt mig och har inte kunnat göra det som jag egentligen önskat, gett upp många saker som jag inte klarat pga sjukdomen.

Det som har hänt är att det längre inte är en kamp/motsättning mellan den friska Lovs och den sjuka Lova. Sjukdomen är numera en del av mig. Acceptansen har gjort att det har varit lättare att gå vidare och möta smärtan istället för att fightas emot den.

Jag för heller ingen kamp för att bli frisk. En kamp är som en tävling för mig och det betyder att de dagar jag mår dåligt har jag förlorat. Det resulterar oftast i att man blir arg och frustrerad eller får ångest. Numera försöker jag tillåta mig att bli frisk och de bottnar i hur jag mår och vad jag orkar. Vissa dagar orkar jag inte, då försöker jag acceptera det och ta hand om mig själv så gott det går istället.

Det har också varit en lång resa att acceptera att jag inte kan prestera som förr, eftersom jag varit lite av en prestationsmänniska. Exempelvis har det hänt att jag kommit hem från en träning och börjat gråta för det gått dåligt eller för det varit så jobbigt. Vid närmare eftertanke har jag kanske ställt orimliga krav på mig själv och kanske glömt bort att jag är sjuk.

Numera fokuserar jag inte på min prestation utan på att jag försöker. För mig är försöka en prestation. Många gånger är själva prestationen faktiskt bara att jag tog mig ner till träningen.

8. Stöd
Min pojkvän är mitt största stöd, han har varit en stor del i att jag kunnat accepterat min situation. Ibörjan påminde han mig ofta när jag var arg och ledsen för att jag inte klarat av nått speciellt, "Lova du är ju sjuk". Han såg utifrån att jag inte accepterat. Tänk att han accepterade min fibromyalgi innan mig. Han är också mitt stöd i vardagen när det gäller nästan allt.

Stöd behöver man också från sjukvården, vilket är en helt annan femma. Där har det i alla fall för mig tagit lång tid innan jag hamnat rätt. Varit på frikort några år nu...

9. Kosttillskott och medicin
Sen jag började äta D-vitamin så har jag faktiskt blivit lite piggare, vanligtvis har jag varit helt nere på vårkanten (efter en mörk viner utan sol). Det här är första våren på länge som jag inte känt mig utmattad i kroppen. Jag äter också Omega 3 och multivitamin.

Jag har även testat att äta kreatin, höjer ATP (energin) i musklerna. Tycker att jag orkade lite mer på träningen då. Nackdelen var att det var rätt vätskedrivande, så var nästan konstant törstig. Jag ska snart testa en period till och se skillnaden, känner inte att jag kan utvärdera det riktigt än.

Som smärtlindring tar jag citodon i mina toppar. Det är tyvärr det ända som hjälp mig. Alvedon hjälper inte, för min smärta måste lindras på centralnivå och inte lokalt som paracetamol gör. Försöker undvika att att ta citodon så gott det går, den är nämligen beroendeframkallande vilket känns läskigt. Så har sparsam utskrivning och användning av det. Sen tar jag även medicin för allergin och sköljer bihålorna varje kväll.

10. Har du några tips och råd?
Skriv gärna en kommentar!