Perspektiv på livet.

Idag har jag äntligen varit och hälsat på tanten i min trapp, blev inte av senast för att jag började må dåligt. Kära tanten är precis 64 år äldre än mig och då menar jag på pricken. Vi fyller nämligen år samma dag! Lustigt va!

Hon är en riktigt pratglad 90-åring och riktigt klar i skallen. Nu vet jag nästan allt om alla som bott i min trapp och affärerna runt omkring. Hon bjöd också på kaffe och berättade mer om sig själv. Man blir helt klart fascinerad av en person som levt så länge. Hon är uppvuxen i fosterfamilj, har fött fyra barn varv två redan gått bort. En flicka dog som bebis i en olyckshändelse, en brand. En sorglig historia, men som tanten sa "olyckan kan man inte helt skydda sig emot". Det är sant, olyckor sker hela tiden och man kan inte gardera sig emot allt... man får vara tacksam att man klarat sig så bra. Ynnest att få bli gammal och inte tvärtom. Tycker man ska vara glad varje år man fyller, vara tacksam liksom. Är inte dåligt att bli äldre eller bli gammal.

Hon verkar också varit en driftig person, drivit konditorier (bla. det som låg i det centrum som jag växte upp i), mjökaffär och andra butiksjobb samt att hon är sömmerska. Flyttat runt mycket och bott i många olika städer. Hon gillar också blommor och tillför alltid lite äppelcidervinäger i blomvattnet. Tror jag också ska börja göra det, förutom orkéederna som jag redan har en speciell näring till.

Tror det kommer bli fler besök hos henne, vi är ju trots allt väldigt lika när det kommer till intressen. Får nog bjuda över henne på lite kaffe snart. Trevligt med en "ny gammal vän"!

Nu ska jag ta och meditera lite, så jag hinner innan pojkvännen kommer hem. Smärtan är okej idag, mår bara lite illa och är trött. Blev ganska sent igår, men tvingade upp mig tidigt så jag ska hamna rätt i dygnet. Tycker det är skönt att vara uppe tidigt, speciellt nu när det blir så mycket mörkare.

De stora mysteriet.

Älskar den här bilden. Känns som den målar in hela mysteriet. Hon är självaste livet inom mytologin, kvinnan. Hon står också för helheten. Hon står i centrum, styr månen och alla andra stjärnor. Hon står där med all sin makt och skönhet, men också som ett offer. Hon står precis som Jesus på korset med blod i båda handflatorna. Hon offrar sig, kanske för livet... jag vet inte, egentligen hittar jag bara på. Men som sagt denna bild har bara fastnat och det gjorde den för flera år sen. Det är något mystiskt med den och idag har jag också funderat på moderskap. Att gå in i mammarollen är på ett sätt att offra sig. Fast menar det inte på ett negativt sätt. Utan att man blir ett med kärleken eller de stora mysteriet. Att det nya livet blir viktigare än ens eget. Moderskap, att ge liv till en annan.

Funderat en del på trygghet också. Nått som även det kan förknippas med moderskap. Någon trygghet från modershåll har jag tyvärr inte, kan sakna det ibland. Istället har jag fått lära mig att bli trygg i mig själv. Varit tufft i vissa stunder, men med åldern har jag lärt mig. Nu kan jag nog säga att jag känner mig trygg i mig själv. Jag har också vågat släppa kontrollen mer, insett hur lite jag egentligen kan styra eller bestämma över. Vilket i sig kan kännas som otrygghet. Men på nått sätt så känns det också som en frihet. Jag finner alltså förtröstan i friheten.

Nu kanske till mer vardagliga ting. Idag kom mensen, kände ju redan igår att den var pågång. Så haft ont i magen, men tagit värktabletter. Druckit kaffe hos pojkvännens mamma, städat, tittat på teve... vanlig söndag!

Har superrabatt på apoteket nu också, hämtade ett paket citodon för 8 kr! Ganska sjukt, men tack farbror staten för att du subtionerar. Ibland känns samhället som det ska vara, att vi hjälper varann.

Sov inte så bra i natt heller, vaknade av att magen gjorde ont. Räddningen idag var att jag sakta tog mig ur sängen, låg kvar och lyssnade på Sommar i P1, Petra Marklund (September). Tycker det är så mysigt med radio, man kan göra saker samtidigt eller som jag brukar göra ingenting alls.

Tillslut kom jag upp efter cirkus två timmar. Fick i mig lite frukost och lite kaffe. Pojkvännen fick åka och handla själv. Sen skulle pojkvännen över till sin bror, hade tänkt att haka på. Men kände att jag inte orkade. Istället valde jag att meditera i en timme.

Känner nu att det var precis rätt, känner mig mycket lugnare och har inga problem med rastlöshet än så länge. Annars så har söndagar alltid varit en jobbig dag för mig. Förut när jag pluggade, kunde jag aldrig somna på söndagar. Tror kroppen stressade upp sig för kommade vecka. Är fortsatt så att jag brukar må lite sämre på söndgar. Man landar väl och tänker tillbaka på veckan samtidigt som man planerar för nästa.

Ska föröska meditera en timme imorgon med, kommer säkert känns lite jobbigt. Men just när det känns som mest jobbigt, är då det gör mest nytta. Få ner stressen i kroppen, upplever mer värk när jag är stressad. Behöver möta mig själv varje dag, en timme av tysnad och icke görade. Min stund då jag kan växa medvetet.

Nytt rekord!
Nu har jag bott i min lägenhet i nästan hela två år.

Hade försig tillfälligt i tanken när jag flyttade hit, nu i efterhand kanske det var naivt tänkt. Tänkte jag skulle bli så mycket bättre på ett år, men mer tålamod krävs. Långsiktiga strategier, återhämtning och en känsla av trygghet.

Men nu börjar jag längta igen, flytta till en främmande stad och sällsamma trakter. Jag vill så gärna börja plugga. Just nu vet jag att orken inte finns, men tänker försöka. Frågan är bara när?

Foto: lillebror packar ihop sina grejer från folkis, gör som jag också brukade göra, flytta.

Välkomna!

Idag är det premiär för min blogg. Tagit lite tid och knåpa ihop den, nu är det dags att få den levande. Jag hoppas att jag ska våga bjuda på mig själv, tycker på ett sätt det är lite läskigt att vara öppen och tillgänglig. Men känner samtidigt att jag behöver möta mig själv och skriva av mig.

Jag har haft många tankar senaste dagarna, haft svårt att sova. Kroppen har varit jättetrött, men känt mig stressad. Inte kunnat koppla av, rastlös. Som bekant blir också tankarna fler och förstärks under de mörkaste timmarna. Som att de ska fylla det tomrum som alla sovande lämnat efter sig.

Idag har jag ändå gått upp tidigt, trots sömnbristen. Tagit citodon mot värken och för att hålla mig vaken. Tänker det är lika bra att bromsa den onda cirkeln och försöka få dygnet rätt.