tisdag 30 augusti 2011




















Jag har försökt fuska lite sneaste dar med LCHF, men resultatet är tyvärr besvikese. Tycker inte godis är gott längre, smakar bara socker. Har bl.a. testätit naturgodis, ni vet sånna nötter som är doppade i yougurt. Men jag mådde bara illa.

Jag som brukade vara världens godisråtta. I föräldrarhemmet fanns det nästan alltid läsk, godis eller glas. Varje högtid så skickade också min mormor (oma) och morfar (opa) ett stort paket med godis. Lägst upp på bild är en av favoriterna, kinder choklolande. Andra favortiter var milkschnitten (milk slice) och nutella. På den tiden fanns de inte heller att få tag på i Sverige. Så hemma fick jag nutellamacka med smör under till frukost. Till middag var det ofta pasta med smör och örtsalt. Sen tävlade vi syskon alltid om läsken i drickabacken, så gällde att hälla i sig riktigt många innan den tog slut.

Skönt att vara vuxen och veta bättre. Så tacksam för att jag upptäckt LCHF, är aldig sugen på massa godis längre.

Status idag: Måttlig värk. Dock gör magen ont, vaknade av det tidigt imorse. Men lite bättre nu, sen jag ätit frukost och druckigt några glas med äppelcidervinägervatten. Riktigt skönt att jag inte känner av bihålorna/migränen idag, brukar bli illamående då.  
Posted by Picasa

måndag 29 augusti 2011






















































Idag mår jag bättre, men har svårt att se att de skulle kunna bli så mycket värre än det var igår. Idag har jag cyklat ända till IKEA med min vän Emma för att köpa dessa vackra orkidéer. Är nämligen så att jag älskar orkidéer, finns nog inge vackrare blommor. Jag har redan sex stycken i köket, så får se vad pojkvännen säger när han kommer hem. Men av de som står i köket, så blommar bara en. Kommer ta ett tag innan de andra blommar om. Så tänker att det är bra om man har många som ligger i olika faser, så man alltid har några som blommar.

Ikväll ska jag testspela för ett innebandylag som ligger i div2, ska bli spännande. Hoppas de har träning mer än en gång i veckan, så man har chans på flera. Är ju inte varje dag man orkar träna. Får se hur det blir, har inte riktigt funderat klart än. Vet inte om jag skulle orka spela matcher på helgerna heller. Kommer ta mycket tid, då man kommer få åka till olika ställen för bortamatcher. Får helt enklet ta en sak i taget.
Posted by Picasa

söndag 28 augusti 2011

Idag har varit en riktigt dålig dag. Var längesen jag var så slut i kroppen. Gick och la mig tidigt och sov, tror vid 22. Vaknade vid 08 och det var bara en match att ta sig upp ur sängen. Var så himla stel, ont i alla leder. När jag kom upp så var jag tvungen att sitta i soffan en stund. Tvingade mig ut med hunden, kändes jätte jobbigt. Hade verkligen ingen lust, men motivationen var att jag måste lära mig att göra saker fast det är jobbigt. Tänkte också att stelheten kanske skulle bli lite bättre om jag rörde mig. Men det blev ingen större förbättring idag.

Hade bestämt träff med en av min bästa vänner idag också. Hon bor i här, och är på besök ibland. Så man måste passa på. Tillslut kändes det jätte jobbigt, lusten försvann. Bestämde mig för att göra det ändå. Så tog ett varmt bad för att försöka orka mer. Sen fick pojkvännen skjutsa mig. (Världens bästa pojkvän).

Väl där var jag så slut att det var svårt att sitta på stolen. Kunde heller inte fokusera på samtalet. Fick verkligen anstränga mig för att prata.

Väl hemma igen kraschade jag. La mig i sängen och grät. Är bara så trött och är så jobbigt när lusten försvinner. Som tröst fick jag i alla fall hallonglass serverad.

Fortfarande jätte trött och magen har också svullnat upp. Längtar till sängdags och till en ny bättre dag. Försöker acceptera läget. Förhoppningsvis kommer de nå bra av det här, att jag är trött för att jag fick behandling igår och att det är kroppen som läker. Hoppas.

lördag 27 augusti 2011

















































Hemma igen. Var riktigt kul att se alla frallor, så lustiga hundar. Känns lite konstigt att man blivit hundmänniska, oväntat men kul!

Kraschade dock i bilen påväg hem, så himla trött av allt ljud och så. Kändes som jag skulle svimma. Blev droppad hemma med hund, medan de andra åkte vidare. Var från början tänkt att vi skulle åka och fika, men var fler än jag som var himla trötta. Så det blev inget av det.

Märkt att jag är väldigt känslig för drag också. Stackars de andra i bilen, för de var ju tvungna att dra upp fönsterna för min skull. AC:n var också paj, blev rätt varmt i bilen.

Nu har jag i alla fall landat. Jättetrött idag, tror det beror på behandligen tidigare idag. Rinner i ögonen, tror de egentligen vill att jag ska blunda en stund. Men ska hålla mig vaken till dess natten ramlar in.

Posted by Picasa


















Andas och andas. Blev lite stressigt. Varit på behandlig, akupunktur. Gjorde inte lika ont som ibörjan. Men sen när han kom till nacken då gjorde det riktigt ont. Kände verkligen hur det strålade till ansiktet. Fick också veta som kuriosa att mina öron och navel tyder på att jag kommer få ett långt liv. Kul! Över 90 here I come!

Hann inte äta frukost innan jag skulle dit, så var ordentligt sugen när jag kom hem. Ställde in frukostbrickan i vardagsrummet, närmare bestämt på mattan. Såklart så råkade jag ha omkull kaffekoppen, så kaffe över hela mattan!

Så har ännu inte fått i mig nått kaffe och snart kommer pojkvännens familj. Stressigt. Vi ska åka på frallaträff! Det har jag egentligen sett framemot. Hoppas jag orkar bara.
Posted by Picasa

torsdag 25 augusti 2011

Dagen har runnit ut till kväll. Har varit en harmonisk dag, men gått väldigt fort. Hann inte riktigt läsa så mycket som jag tänkt. För precis när jag skulle börja, plingade mobilen till. En vän i krokarna ville ha kaffe. Så blev fikastund istället.

Sen var jag tvungen att slänga ut honom, så jag skulle hinna meditera innan pojkvännen kom hem.

Vi åkte ner på stan en sväng. Köpte ett par tajts som jag kan sova i. Har blivit känslig för drag när jag ska sova. Så måste täcka hela kroppen när jag sover för att kunna slappna av.

Sen läste jag lite när vi kom hem, reflektioner kommer senare. Kände värken komma mer och mer, så bestämde mig för att springa i skogen. Kändes jobbigt, men tänker långsiktigt. Blev 2,5 km, inte så långt. Men för mig kanske det egentligen är som att springa en mil. Känns bra nu efteråt.

Nu ska vi kolla på Turtels! Gjort hallonglass till pojkvännen också, han har inte sagt nått om smaken. Men förnyat receptet lite. Ska nog lägga upp det lite senare.
Go kväll!





































I förgår så hörde jag hur det rasslade till på balkongen. Tänkte att Fedor kanske hade haft ner nått, så gick och kollade. Och vad ser jag? Jo, Fedor har hoppat upp på en av solstolarna. Han solar?!!!

Han gjorde samma sak igår igen, får se om det kommer någon sol idag. För mig gör det inget om det regnar, för idag ska jag bara vara hemma och läsa. Fick också sova 9 tim inatt, tack gud för det! Så är något så när utvilad. Orkar inte läsa varje dag, så får passa på. I vissa perioder har jag svårt att läsa böcker, för att jag är så trött. Då somnar jag istället. Förut var jag väldigt ledsen över det här med att jag inte ens kunde läsa böcker. Så är det fortfarande, men kanske inte lika ledsen för det längre. Älskar egentligen att läsa böcker.

Idag ska verkligen ladas, var svårt att bromsa stressen igår. Kände hur pulsen gick förhögt på kvällen. Blir väldigt stressad av att hålla mig vaken när jag är trött. Men tog ett lavendel bad, åt mig väldigt mätt på mandlar och drack kvällste. Så tillslut kunde jag somna i sängen.
Posted by Picasa

onsdag 24 augusti 2011


Är hemma och vilar igen, skulle kunna somna på stört. Men måste hålla mig vaken, så jag kan sova natten istället. Och det på mina nya tryckavlastande bäddmadrass, yippi yey! Hoppas den funkar. Nu blir det Zoega mörkrost. Måste iväg och hämta boken jag bloggade om igår, kommit idag. 

















Varit vaken sen kl 04.23. Vaknade i ett ryck, ont i ryggen och kunde inte ligga kvar. Gick inte att slappna av, så var bara att gå upp. Tänkte det skulle bli bättre, men värken har vandrat. Nu sitter den i nacken. Blev inte heller bättre när jag var ute och gick med hunden. Så nu har jag tagit fram sjalen.

Värken från igår i ansiktet känns i alla fall bättre, igår var en jobbig dag. Kan inte hantera värken som sitter i bihålor och bakom ögonen. Den får mig att må lite illa och till skillnad från den andra värken blir den mycket värre när jag rör mig. Det kan vara migrän jag har eller fibron som spritt sig, det är inte uträtt ännu.

Ska sätta fart nu, snart åker jag till IKEA för att köpa ny bäddmadrass till den madrass jag ska byta till mig av min lillebror senare i veckan. Längtar, kan verkligen inte slappna av i min nuvarande säng. Känns som jag drunknar i min säng varje kväll, vaknar av att jag slagit i botten och brutit ryggraden.
Posted by Picasa

tisdag 23 augusti 2011

























Denna bok (Anna Kåver, Att leva ett liv, inte vinna ett krig) har jag precis reserverat på bibblan Var några år sen jag läste den. Men tror den är mer aktuell än någonsin. Närmare mig nämligen acceptansen igen, känner att jag är påväg, men inte riktigt där än. Behöver acceptera min sjukdom och alla dess symtom. Lära mig leva med den och inte kämpa emot den som det väldigt lätt blir.

Men känt länge att mitt "tillfrisknade" inte är en kamp. Även om man ibland får höra att man ska kämpa, men tror inte på det. När man kämpar blir det en kamp, en tävling. I en tävling så vinner man eller så förlorar man. Vissa dagar är man så dålig att man inte orkar, alltså förlorar man. Då det händer mår jag väldigt dåligt, känner mig värdelös eller oduglig. Försöker att tillåta mig saker istället, förändringar. Tror att tillåta handlar om att acceptera. Att det ibland känns jobbigt eller att man verkligen inte har någon lust.  Att infinna sig i det och göra saker ändå.

måndag 22 augusti 2011






























































Lugn dag idag som gått fort. Haft ont i magen, denna gång mensvärk. Så gjort te på hallonblad, funkar mot mensvärk. Egentligen bäst om man dricker det dagen innan mens. Men det kan vara lite knepigt att veta. Till natten blir det nog en alvedon också, vill inte gambla med sömnen.
Posted by Picasa

söndag 21 augusti 2011

















Sov inte så bra i natt heller, vaknade av att magen gjorde ont. Räddningen idag var att jag sakta tog mig ur sängen, låg kvar och lyssnade på Sommar i P1, Petra Marklund (September). Tycker det är så mysigt med radio, man kan göra saker samtidigt eller som jag brukar göra ingenting alls.

Tillslut kom jag upp efter cirkus två timmar. Fick i mig lite frukost och lite kaffe. Pojkvännen fick åka och handla själv. Sen skulle pojkvännen över till sin bror, hade tänkt att haka på. Men kände att jag inte orkade. Istället valde jag att meditera i en timme.

Känner nu att det var precis rätt, känner mig mycket lugnare och har inga problem med rastlöshet än så länge. Annars så har söndagar alltid varit en jobbig dag för mig. Förut när jag pluggade, kunde jag aldrig somna på söndagar. Tror kroppen stressade upp sig för kommade vecka. Är fortsatt så att jag brukar må lite sämre på söndgar. Man landar väl och tänker tillbaka på veckan samtidigt som man planerar för nästa.

Ska föröska meditera en timme imorgon med, kommer säkert känns lite jobbigt. Men just när det känns som mest jobbigt, är då det gör mest nytta. Få ner stressen i kroppen, upplever mer värk när jag är stressad. Behöver möta mig själv varje dag, en timme av tysnad och icke görade. Min stund då jag kan växa medvetet.
Posted by Picasa

lördag 20 augusti 2011
























Blev ändå att jag bröt ihopp för att magen är så svullen. Vi skulle åka till Maxi, så blev det inte.

Istället några tårar i frustration, för att det är så jobbigt att vara sjuk och att allt krånglar ibland. Jobbigt att stå ut ibland och inte ta till några kortsiktiga lösningar. Tagit lite piller och hoppas den kommer igång imogron.

Också funderat på kvinnors IBS-mage och männens ölmage, är de egentligen samma? Kanske några av dem. Fördelen med att vara man är att man inte ser gravid ut. Känns pinsamt om någon bekant får för sig det. Finns dock ett undantag Thomas Beatie, han var en gravid man. Men hade nog ändå tänkt, han har ölmage!?

Kanske borde avsluta med något positivt, jag har mediterat i en hel timme idag! Bra där Lova, hihiii... känner att jag inte har några alternativ längre, att jag måste göra det. Ljuset.
Posted by Picasa



















En killtröja är att rekommendera om man är svullen över magen.

Idag har jag i alla falll sovit ut, skönt! Men magen ligger efter, har varit för mycket oro och bristade rutiner senaste dar. Största boven i dramat är dock citodonen. Så får ta konsekvenserna för minskad värk i två dar.

Ska försöka låta bli att dra ner mig pga det här, även här måste jag tänka långsiktigt så magen kan få tillbaka rytmen. Har ingen apptit, men vet att det inte hjälper att inte äta. Tänker inte heller ta till snus, som varit min förra lösning på detta problem. Nu måste jag möta obehaget och ha tålamod.



Posted by Picasa

fredag 19 augusti 2011




















Mina händer... vad händer?
Känner mig rastlös och orolig kanske irreterad också. 

Andas in djupt, många tankar kring livet och vardagen just nu. Funderar hur jag tar motgångar, försöker se de för vad de är och inte förstora upp dem. Inte heller ta dem personligt. Många bara invanda beteeenden. Vill bli mer långsiktig och mogen i mina val. Krävs tålamod. Måste också andas och kunna bejaka eller betrakta jobbiga känslor. Tycka att det är okej att känna obehag, låta pulsen ha samma frekvens.

Känns jobbigt att jag är så trött och att dagen är så lång. Först förbi försäkringskassan, sen på kvällen ska vi hem till min pappa som fyllt år. Redan ställt in födelsedagsmiddagen en gång, i söndags, då jag mådde för dåligt. Det är väl tröttheten som känns betungade. Ögonen rinner redan av överansträgning. Men vet samtidigt att jag behöver lära mig göra saker fast jag är trött och inte har lust. Långsiktigt får det mig att må bättre. Kan inte vänta tills jag har lust eller orkar, försöker vänja mig vid en högre aktivitetsnivå.

Funderar på om jag måste köpa en bäddmadrass, känns som jag druknar när jag ska somna. Min säng är så mjuk och jag tror att jag sjunker ner lite förmycket i den. Kommit fram till att jag ska försöka sova mer på rygg, helst hela natten. Kroppen får minst belastning när jag ligger så. Tror inte heller bra att jag vrider nacken när jag sover.

Så nu måste jag nog dricka lite mera kaffe för att orka. Hoppas jag kan sova tidigt ikväll, att jag lyckas vrida dygnet tillbaka.


Posted by Picasa

torsdag 18 augusti 2011

Idag har jag äntligen sovit ut. Märker vilket annat lugn det blir i kroppen. Tänker ta ett bad nu, för kan inte riktigt slappna av. Min pojkvän har besök och de tittar på zombie film, massa krigsljud typ... vi bor ju bara i en etta, så finns inte så många ställen att ta vägen.

Varit på akupunktur idag med, tredje gången. Fösta gången gjorde de så ont att jag bara grät hela behandligen igenom. Hans assistent fick komma och tråka min tårar, de tog liksom inte slut. Idag gjorde också ont, men grät bara lite. Men tror på behandligen, den känns rätt för han hittar på milimentern rätt punkter att trycka på och sen sätter han nålar. Vi får se, efter fyra behandligar ska man märka skillnad. 

Jag har också bestämt mig för att sluta hos min kinesolog. Gått där 1,5 år, men inte fått önskat resultat. Immunförsvaret har blivit bättre, men det är det ända. De är kanske dumt, borde kanske ha mer tålamod. Men nån gång måste man väl inse att det faktiskt inte ger de resultat man önskar. Kostar också en hel del pengar.

Nu ska jag testa den här akupunkturen 8-10 ggr samt se om kostomläggningen ger fler resultat. 

onsdag 17 augusti 2011

Morgonen började inte så bra, mådde illa. Så fick knappt i mig nå frukost och kaffet gick inte ner. Hade tänkt att vara hemma idag, men så hörde min vän Andreas av sig och frågade om vi skulle plocka svamp. Älskar ju att vara ute i skogen när tillfälle ges, så tog värktabletter och sov i 30 min för att orka med. 

När vi väl kom ut i skogen kunde jag slappna av lite mer. Vi gick och gick, hittade inte så många kantareller. Men var riktigt skönt att strosa i naturen, om en lite jobbigt i snårskogen. Fedor (hunden) fick också springa lös också, känns som han blir en riktig hund då. 

Vi kom hem efter nästan fyra timmar, puh! Var förstås jätte hungrig, så vi stannade på vägen och käkade. När jag kom hem var jag så trött att jag inte kunde låta bli att sova. Så Emil lät mig sova till kl 19.00. Var riktigt skönt, men nu är det svårt att sova på kvällen. Gillar egentligen inte att sova på dagen, blir fel för mig. Men senaste dagarna har varit riktigt trassliga och jag behövde verkligen sova. 

Varför jag gick ur fibromyalgiförbundet

Den här inlägget kan skapa lite känslor, gör det för mig i alla fall. Hösten då jag fick min diagnos gick jag med i fibromyalgiförbundet. Jag fick hem kuvert med lite olika informationssedlar samt en lång dikt "mitt namn är fibromyalgi". Samma dikt fick jag också lite senare av en ung tjej som skulle informera mig om sjukdomen. Hon berättade att hon hade dikten på kylskåpsdörren och att hon tyckte den var så bra. Dikten figurerar också en del på nätet.


Låt mig förklara varför jag lika gärna skulle kunna hänga upp min dödsannons på kylskåpsdörren istället. Varför jag inte alls tycker den är bra...


Blir mest arg när jag läster den, inte för att sjukdomen är hemsk i sig, utan för dikten är så negativ. Den får mig att känna mig som ett kränkt offer samt målar upp en väldigt dyster framtid. Den innehåller också en del felaktigheter, "jag är  nu din följeslagare för resten av livet.".  Det finns folk som tillfrisknar från fibromyalgi. 


Fler utdrag av dikten "Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må ...del kommer att börja prata bakom din rygg, medan du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina försök att få dem att förstå." Eller " tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dig, och MEST AV ALLT, aldrig bli tagen på allvar med hur du känner dig, när du klagar till läkaren om hur utmattandet livet är varje dag".  Sist men inte minst, avslutningen "Den enda plats du kan få någon support eller förståelse från, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYALGI. Högaktningsfullt Din Osynliga Kroniska Sjukdom" Känns som man ska gå med i någon slags tycka synd om varann klubb. Klart man vill bli förstod, men tycker inte det är det samma som att tycka synd om varann (eller sig själv). Tror att det i längden är stöttning man behöver, hur man lär sig leva med sjukdomen och hantera vardagen. Kanske uppmuntran och fokusera på det postiva för att orka. 


Tycker hela dikten känns som en lång depression. Visst kan man känna sig kränkt av sjukdomen ibland, men man behöver inte kränka sig själv också. Skäms förbundet som skickar ut sånna dikter till nya medlemmar. Beundrar dock tjejen som hade den på kylskåpet och läste den varje dag, hur orkar hon? 


Dikten i sin helhet:
Hej! 
Hittar du någon som jag Mitt namn är Fibromyalgi. Jag är en Osynlig Kronisk sjukdom och jag är  nu din följeslagare för resten av livet. Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, men DIN kropp kan känna mig. Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill. Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt. Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul. Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället. Försök att ha kul nu! Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte. Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas medan alla andra känner behag.
Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också. Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta det ifrån dig med. Du bad inte om mig, jag valde dig av  olika anledningar, t ex det där viruset du aldrig blev fri från, eller den där bilolyckan eller kanske var det de där åren av förödmjukelse och trauman? Hur som helst, jag är här för att stanna. Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara. Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare innan du n hjälpa dig på ett effektivt sätt.
Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest  eller depression, rekommenderad att prova TNS, bli masserad, tillsagd att om du sover och  motionerar regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dig, och MEST AV ALLT, aldrig bli tagen på allvar med hur du känner dig, när du klagar till läkaren om hur utmattandet livet är varje dag. Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater  kommer alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och om vilken utmattande sjukdom jag är. En del av dom kommer att säga saker som- "Äh, du har bara en dålig dag!" eller "Ja jag kom ihåg att du inte kan göra saker du kunde för 20 ÅR sedan." utan att höra att du faktiskt sa 20 DAGAR sedan, en del kommer att börja prata bakom din rygg, medan du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina försök att få dem att förstå. Speciellt när du är mitt inne
i en diskussion med en "normal" människa och har glömt vad det var du skulle säga härnäst. Avslutningsvis, ( jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan listat ut det).
Den enda plats du kan få någon support eller förståelse från, angående mig, är 
ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYALGI. 
Högaktningsfullt
Din Osynliga Kroniska Sjukdom

tisdag 16 augusti 2011

Känns som det var min sämsta bandyträning ever. Kände av citodonen jag tog igår. Så sprang i min egna dimma utan att reagera. Hade svårt att andas med, så gick ner från forwarden till backen för att slippa springa så mycket.

Men spelade i alla fall hela träningen trots att det gick så dåligt. Men känns alltid sådär efteråt, som om man skämt ut sig. Försöker tänka att bedriften idag var bara att jag faktiskt tog mig till träningen.

Just när det kommer till träning blir det så tydligt det här med prestation. Prestation är ju inget jag kan "kicka" på just nu, resultaten blir inte de samma nu när jag är sjuk. Så får nöja mig med mindre, typ att jag tränar och att jag inte ger upp. Försöker också tillåta mig att fuska när jag tränar, det var en omöjlighet förut. Ta en genväg när jag springer, passar bollen för att slippa röra på mig, armhävningar på knäna...

Älskar ju att träna och har svårt att låta bli. Så fort jag känner att jag orkar så försöker jag. Förut har det nästan blivit för mycket så jag mått sämre. Nu tycker jag att jag har en bättre balans. Träningen går i perioder, som jag mår. Men tycker att jag mår riktigt bra av att träna, eller snarare att jag får en bättre återhämtning samt att jag stressar av.


















Nu ska jag iväg och försöka spela innebandy. Känns lite dumdristigt då jag inte mått så bra idag. Har ont i bihålorna, men blivit lite bättre nu mot kvällen. Men känns som jag måste träna, om jag inte anstränger mig så får jag heller ingen ordentlig återhämtning. Behöver känna mig uttmattad för att kunna somna. Sömn börjar känns som ett akut behov som bara växer. Måste bryta cirkeln. GO LOVA!
Posted by Picasa

måndag 15 augusti 2011

















Nytt rekord!
Nu har jag bott i min lägenhet i nästan hela två år.

Hade försig tillfälligt i tanken när jag flyttade hit, nu i efterhand kanske det var naivt tänkt. Tänkte jag skulle bli så mycket bättre på ett år, men mer tålamod krävs. Långsiktiga strategier, återhämtning och en känsla av trygghet.

Men nu börjar jag längta igen, flytta till en främmande stad och sällsamma trakter. Jag vill så gärna börja plugga. Just nu vet jag att orken inte finns, men tänker försöka. Frågan är bara när?

Foto: lillebror packar ihop sina grejer från folkis, gör som jag också brukade göra, flytta.
Fedor, vår franska bulldog. En lugnare hund får man leta efter, han sover för det mesta. Min sambo önskar att han skulle kunna sova i sängen, men då kan inte jag sova. Han snarkar så högt! ... nu sover han i sin koja i hallen istället.
Posted by Picasa

Välkomna!

Idag är det premiär för min blogg. Tagit lite tid och knåpa ihop den, nu är det dags att få den levande. Jag hoppas att jag ska våga bjuda på mig själv, tycker på ett sätt det är lite läskigt att vara öppen och tillgänglig. Men känner samtidigt att jag behöver möta mig själv och skriva av mig.

Jag har haft många tankar senaste dagarna, haft svårt att sova. Kroppen har varit jättetrött, men känt mig stressad. Inte kunnat koppla av, rastlös. Som bekant blir också tankarna fler och förstärks under de mörkaste timmarna. Som att de ska fylla det tomrum som alla sovande lämnat efter sig.

Idag har jag ändå gått upp tidigt, trots sömnbristen. Tagit citodon mot värken och för att hålla mig vaken. Tänker det är lika bra att bromsa den onda cirkeln och försöka få dygnet rätt.