fredag 30 september 2011

Nu har jag skrivit lite bra saker om mig själv. Kanske den där känslan av att jag var arg, snarare var ett behov av att reflektera. Har inte haft så mycket tid för eftertanke idag, men tillfälle gavs nu när pojkvännen sover. Kommit fram till att jag i grund och botten är stolt över mig själv.

Ibland glömmer man frågan: vad får mig nöjd?

Frågan är av vikt och nyttig att ställas regelbundet. Personligen har jag nog en tendens att sväva iväg ibland. Många gånger så är det också saker man vill förändra, men som man faktiskt inte rår över. Då handlar det istället om att acceptera. Tror jag gjort många framsteg på den punkten senaste tiden. Tror bloggen också fyller sin funktion, var väldigt tveksam till en början. Egentligen är ju bloggen som en dagbok och fyller nog samma funktion, dvs reflektion och eftertanke.


Ska försöka skriva lite bra saker om mig själv ikväll.

Jag har en bok på min pojkväns insiativ. Egentligen är det meningen att jag ska skriva i den varje kväll, men det slarvas en del. Men idag tror jag att det är en god idé eftersom jag inte känner mig så nöjd med dagen. Så ska skriva upp alla positiva försök och saker jag gjort idag.

Varit en kostig dag idag, känns som jag varit arg utan anledning. Känslan av att vilja hälla i sig kaffe, kanske snusa och vinna en tävling. Kanske är det bara så att jag är lite trött på mig själv, att jag längtar till mina rutiner. De är försig på G, men tålamodet räcker inte alltid till. Vill förändra här och nu. Kan också vara så att jag är inne i en period av förändring. Känns som jag otåligt går och väntar på nått.

Var nästan så att jag tänkte gå och spontanklippa mig efter jobbet också. Men hade redan bestämt träff med en vän för lite after work. Han hade verkligen mycket att skvallra om, vad som har hänt med mitt gamla gäng. Blev ganska förvånad över allt, var inga glada överraskningar. Sen hade det hänt mycket för honom själv också. Hade precis fått diagnosen ADHD och bipolär. Låter ju mycket värre än det är, var lite otippat måste jag säga. Huvudsaken han får hjälp och kommer må bättre.


torsdag 29 september 2011



När du sover har jag börjat virka.

Igår var jag sådär trött på mig själv, att jag inte fått till mina rutiner. Så har tagit tag i det, brukar bli så när man blir tillräckligt less på sig själv. Så funderat på vad mina rutiner är, skrivit ner dem. Nu ska jag bocka av dem under en veckas tid så jag får in dem. Försöker också förbereda mig på att det kan bli jobbigare först innan jag fått in dem. Skönt att försöka lösa saker praktiskt och konkret. Tar upp alldeles för mycket tid att tänka på det som inte funkar, mycket enklare att bara göra.

Hade dock lite svårt att somna igår, rutinerna funkar ju med omedelbar verkan. Mediterade i en timme först, men var fortfarande pigg efteråt. Så började virka igen, blev en hel sjal under natten. Nu är garnet slut, tänkte om jag skulle göra den ännu större. För köpa ett nystan lagom till natten kanske. De har garn på min hemköp nämligen, praktiskt. Det var så det började förra året, köpte bara garn och började virka. Kom ihåg hur man gjorde efter 15 års uppehåll, nu har jag börjat utveckla min teknik igen.

Snart ska jag ner på stan och fika med en vän. Sen ska jag direkt till pojkvännens mamma på middag, besök av hans moster. Efter det blir det innebandyträning, ser jag jätte mycket framemot. Så är en full dag, men känner mig på gott humör idag. Lusten och inspiration finns.

Mina rutiner.
0900 Stiger upp
0900 Dricka te
0930 Gå ut med Fedor
1000 Frukost
1000 TV eller serie och städa
1400 Lunch
1500 Meditation
1800 Kvällsmat
2000 Kvällste
2100 Stänga av dator och TV
2100 Skölja bihålor och städa köket

onsdag 28 september 2011



God morgon eller go kväll!

Känns som klockan är snart tolv, men den är lite över två. Sov som en stock hela natten, vaknade strax innan tolv. Skönt att vara utsövd, men istället känner jag lite stress över att jag vaknade så sent. Halva dagen har redan gått.

Måste verkligen få till det här med sömnen, är så primärt för mitt välmående. Det är också det bästa värktabletten mot smärta. Kanske måste dra ner på kaffe eller sluta helt. Fast känns sådär, jag älskar ju kaffe! Bästa stunden på morgonen och kan verkligen känna mig lyckligare efteråt. Kanske inte ska vara så drastisk heller, utan kan ju börja med att dra ner.

Har även en karriär som snusare, var inte så jätte längesen jag la av. Sen äter jag ju inget godis i och med att jag gått över till lågkolhydratskost. Skulle jag sluta med kaffe blir jag ju en helylle renlevnads människa, vet inte om jag är mogen för det. Försig dricker jag ju alkohol fortfarande (min kille har slutat), men dricker inte så ofta. Full är jag nästan aldrig, ibland blir det ett glas rött på fredagen efter jobbet.

Men undrar om jag håller på att bli en renlevnads människa eller är det som krävs för att jag ska må bra. Känns både bra och dåligt. Jag vill må bra, men vad ska man betala för det? Eller kanske inte se att man ger upp saker, utan snarare investerar i andra bättre vanor. Huvudsaken man mår bättre. Ska jag lägga av med kaffet? Nej, tror inte det. Möjligtvis dra ner och inte dricka sena tider. Den där konsten att vara måttlig eller lagom. Eller kanske balans jag egentligen pratar om, den är ibland svår att hitta. Bästa är att kunna känna av den, men kan vara svårt då dagar ser väldigt olika ut. Kanske också handlar om vana och mognad samt tålamod.

På bilden är våra nya sängkläder, som jag inte vet om jag ska gilla eller inte. Har en mer randig och tråkig smak egentligen.

Posted by Picasa

tisdag 27 september 2011




















































Idag har varit en lång dag, nu har jag varit vaken i två dygn. Kunde inte somna igår, kroppen var orolig och så fick jag ont i magen.

Hållt mig vaken hela dagen, för vill försöka ställa tillbaka dygnet rätt. Priset man får betala är att att man inte känner sig som en människa. Varit stressad hela dagen, för att försöka hålla liv i kroppen. Var nära att somna efter jag ätit på eftermiddagen, men precis då kom pojkvännen hem och störde. Blev att vi åkte och handlade på Maxi och sen tog vi en sväng förbi pojkvännens arbetskamrat. Han har en jätteödla!

Aldrig sett en sån stor ödla, var lite obehaglig först. Han har en såndär ormtunga som han luktar med... verkligen annorlunda husdjur måste jag säga. Cool med respekt.

Känner att jag inte kommit ifatt mig själv, behöver sova. Alldeles för mycket stress igen. Jag har ju inte hunnit meditera idag. Hade antagligen i alla fall somnat om jag tänker efter.

Imorgon hoppas jag på sovmorgon och rutiner.

måndag 26 september 2011

Envisa jag.

Nu har jag tränat, var riktigt kämpigt. Värken var verkligen mer åt det intensiva varma hållet. Tyckte att det kändes tungt att röra mig. Märkte när vi byggde sarg att det var jobbigt att ha armarna uppe. Men tog mig igenom träningen, tog verkligen bara en övning i taget. Eller till och med en passning i taget. Gäller att bryta ner det för att orka.

Känner ändå att det var roligt att träna trots värken. Behöver lämna hemmet och tänka på lite annat. Jag har också mediterat idag, även om jag var tvungen att ligga ner större delen av tiden pga värken. Lyckades tajma in det precis innan Emil kom hem. Därför kunde jag också hantera Emils besökande vän bättre. Brukar annars kunna bli väldigt stressad när han har vänner över. Åkte också iväg en sväng till jysk så de kunde vara ensamma och jag slippa allt tevespelsljud. Där köpte jag nya bäddset till oss, våra nuvarande är jätteslitna. Nu har jag köpt satin, hoppas de håller längre. De är i alla fall skönare. Bild kommer imorgon.

Pojkvännen ligger och sover redan, jag är uppe och väntar tills värktabletterna börjar verka. Känner att det är okej att vara uppe en stund till. Jag är också stolt över dagen, att jag mediterat, inte tog värktabletter först på kvällen, tog den långa promenaden med Fedor, diskat, lagat mat, tränat, kört bil... en dålig, men bra dag kan man säga. Försökt lösa saker och ting praktiskt istället för att låta tankarna kriga.


Att välja vad man ser.

Hade svårt att somna igår, lika jobbigt var det att komma ur sängen imorse. Har hittills varit en lugn dag, kollat mest på TV och varit ute med hunden. Har rätt ont idag, så har svårt att koncentrera mig. Hade egentligen velat läsa. Kanske jag klarar det om jag tar ett bad innan. Vill inte ta värktabletter för vill försöka träna ikväll.

Det har också utbrutit ett musikkrig i min trapp. En nyinflyttad granne som har dörren mitt i mot min spelar väldigt hög techno. Grannen som bor mittemellan oss verkar ha tröttnat, så idag har hon maxat sin orientaliska musik. Typiskt att grannar aldrig stör med bra musik.

Funderat på vad jag väljer att se eller fokuserar på. Tänker att jag behöver fokusera på det som fungerar och att jag behöver vara mer saklig i mitt omdöme. Så att mina lösningar blir mer åt det praktiska hållet än det känslomässiga.
Posted by Picasa

söndag 25 september 2011




















































Trött och sliten, men ren.

Idag är jag bakis, kanske inte bara av alkoholen utan av alla saker jag gjort i helgen. Igår var jag först på stan och fikade med en vän, vi gick runt i massa affärer med. Sen när jag tänkt att jag skulle landa hemma, hade pojkvännen besök. Så fick fortsätta hålla igång.

Sen var det dags för akupunktur, förstås blev det rätt stressigt dit. Jag trodde att jag skulle krascha efter behandligen, men blev piggare istället. Behandligen börjar ge resultat.

Hemma igen var det dags för mat och blev ett glas vin till det. Så hade jag råkat dubbelboka mig också. Men kom på en kombo. Så började med att gå till lagfesten och åkte sen ner på stan för att träffa lite old friends.

Lagfesten var en positiv överraskning, var riktigt trevligt. Fick också veta av tränarens dotter att hennes mamma har fibromyalgi. Se där! Tyckte han var ovanligt förstående när jag snackade med honom i torsdags, annars brukar inte ens kunna uttala ordet fibromyalgi. Men känns bra, kan känna mig trygg i att bara komma ner och träna efter förmåga och ork. Skönt.

När jag väl kom ner på stan, så stannade jag bara 1 timme. En av mina vänner kraschade (ovanligt att det inte var jag), så pojkvännen fick komma och hämta.

Idag vaknade jag rätt sent. Lämnade återbud till meditationsgruppen. Fast var väldigt jobbigt att ringa, fick så dåligt samvete. Någon i gruppen hade tydligen bakat LCHF-kakor åt mig, men de skulle frysa in dem igen. Missade förra gången också, då glömde jag helt. Kanske hade varit bra åka dit, men kände att jag var för trött och att det skulle bli jobbigt att fokusera. Kände också att min kropp behövde röra på sig för att må bra, annars så smyger sig värken på.

Istället blev det en promenad med pojkvän och hund. Vi gick 1 mil,  på slutet var vi båda helt slut. Men var riktigt skönt att vara ute i naturen och tystnaden. Jag hade inte pallat sitta hemma hela dagen.

När jag kom hem tog jag ett riktigt skönt bad. Älskar att bada. Denna vecka har varit alldeles för stressig, inte känt mig så närvarande. Så på måndag satsar jag på rutiner och lugna stunder.
Posted by Picasa

fredag 23 september 2011

Hjälp godis!






































Vi har testat äta godis. Hjälp!

Andra gången vi testat äta godis sen vi gick över på lågkolhydratskost. Första gången jag testade fick jag först hjärtklappning, illamående och huvudvärk. Samt att jag får blåsor i munnen också.

Läskigt att det har sådan påverkan. Är samma sak nu andra gången, förutom illamåendet. Värken har också precis som då gått spikrakt uppåt. Kroppen känns stressad, just nu sitter jag uppe för att jag fick svårt att somna av att smärtan gått upp så mycket. Tagit värktabletter, men tar ett tag innan de verkar.

Är verkligen inte värt att ens försöka äta godis. Tror jag blivit extremt känslig, kanske varit innan också utan att märkt av det.

Min mage har ju blivit bättre av LCHF, men kan tillägga att den förstås blev värre först. Tålamod krävs, speciellt för extrema magar som min. Tycker också jag sover bättre sen jag gick. Samt att mitt blodsocker inte åker bergoch dalbana längre, vilket gör att jag inte kraschar lika lätt.

Vill verkligen sova, hade ju problem förra natten med. Var tog min återhämtning vägen? Men lika bra att inte bli arg på mig själv för att jag testat godis och inte heller oroa mig för sömnen. Det gör inte saken bättre, förändrar inget. Så stannar uppe ett tag till, med socker och harmoni i kroppen. Sömnen kommer ikapp mig och får ta och sova då.

Imorgon vill jag ändå vara pigg. Ska träffa en vän som är på besök i stan, sen har jag haft sånt fikasug hela idag. Men blev inte av, fick inte tag på någon som kunde och så blev det massa att göra hemma. Förut brukade jag fika ofta på stan, har alltid tyckt det varit trevligt. Tror jag i grund och botten har ett rätt så stort socialt behov. Gillar verkligen att ha folk omkring mig, förut så knarkade jag nästan folk. Var aldrig för mig själv... det har ändras, kanske inte samma extrema behov längre. Tror också jag blivit mer kräsen när det kommer till vänner med. Men är i behov av att träffa lite mer folk just nu, ska försöka ta tag i det.

Ogillar godis och älskar kaffe med sällskap.
Posted by Picasa

Bloggen har blivit större.


























Nu kan jag lägga upp större bilder på bloggen, yeah! Tog ett tag att fixa, men men... tänkt ett tag att bilderna borde ha större utrymme.

Gick och la mig 04.30 igår, så lite trött idag kan man säga. Känns bättre nu när jag fått i mig en kopp kaffe. Kaffe gör mig på riktigt lycklig. Kunde inte varva ner efter träningen igår, kom hem vid 22.30. Så ska man duscha och äta. Kroppen kunde inte varva ner från min stressiga dag. Så istället för att sova fixade jag med bloggen och rensade min garderob. Så nu är garderoben superstädad, får se hur länge det ser ut så.

Ibland kan jag tycka det är skönt eller avkopplande att bara gå in i ett projekt, som att städa och rensa garderoben. Tror det är därför jag mår så bra av olika typer av städning. Trots att jag är trött, så kändes det ändå skönt att jag fixat och grejat. Känner mig till och med lite sugen på nått slags äventyr idag.

Men först ta itu med de vardagliga sakerna, gå ut med hunden, bädda och tvätta. Måste alltid tvätta mina nya kläder innan jag kan använda dem, får tål inte alla kemikalier de har sprutat på.

Just det, nu har jag pratat med innebandytränaren. Berättade att jag inte kunde spela några matcher eftersom jag inte kan förlita mig på min hälsa. Att värken går i perioder och att jag inte kan prestera på topp. Som tur var tog han det bra och jag kommer kunna träna med dem. Känns roligt! Kan jag utvecklas som innebandyspelare utan att känna världens press. Så bara att träna på för att det är roligt och om det går bättre så kanske jag kan börja spela matcher sen.
Posted by Picasa

torsdag 22 september 2011

Är ingen modeblogg, men kläder behövs.

























Idag har jag inte hunnit med mig själv. Bara gjort saker hela dagen och det mest på impuls.

Nästan direkt efter jag vaknat kom min vän Emma och hämtade upp mig. Vi åkte till det nya shoppingcentret! Var massa folk, hög musik och långa köer. Emma behövde åka hem till sin tvättid, så blev stress även det. Det hela slutade med att jag blev själv kvar och sen trixade vi tillbaka Emma med min pojkväns bil.

Shit, va stressad jag blev ett tag där. Var så mycket folk så det var svårt att ringa också. Är inte van med så mycket folk och massa ljud, sen att magen var tom också. Fick gå ut och pausa en stund.

Nu till det positiva, shoppingen! Det blev en del kläder! Brukar inte shoppa så mycket, bara lite mera på senare tid. Förut gick jag på försörningsstöd, nu får jag aktivitetsersättning från försäkringskassan, hade jag knappt hade råd med underkläder. Idag däremot blev det två par jeans, ett par chionos, ett lite finare linne och tre par trosor. Var riktig längesen jag köpte så mycket på en gång, skäms nästan. Är inte så van att spendera massa pengar. Kalaset gick på 800 kr.

Mest nöjd är jag över jeansen, de var riktigt sköna och snygga. Har inte andvänt så mycket jeans senaste åren. Förut använde jag mycket jeans, men så gick man upp i vikt och de slutade passa. ( Jag gick upp mycket i vikt när jag testade olika mediciner för smärtan.) Så kom de sköna tajtsen på modet. Nu på senare tid har jag tröttnat på mina tajts och tyckt att de kanske ser lite "tattigt" ut, som mjukisbyxor ungefär. Men bästa kommentaren kom från min pojkvän "Ja, du har lite för stor comfort zone" !!! Så får försöka ha jenasen när vi ska någonstans tillsammans, så han slipper skämmas. Men stämmer jag har en väldigt stor comfort zone, ibland så orkar jag inte. Ska försöka skärpa mig.

Kan sakna det lite, att få klä upp sig. Nu när man är hemma och är sjukskriven blir det mest bekväma hemmakläder. Så orkar man inte byta om när man ska ut heller. Men imorgon ska jag rensa min garderob och ska försöka vara hård och slänga bort alla skabbiga kläder. För då kan jag inte klä mig fult, om jag inte har några. Smart där Lova.




Posted by Picasa

onsdag 21 september 2011

Vet inte om jag ska skratta.


















Numera ser köket ut såhär, pojkvännen har byggt upp en eget vardagsrum i köket. Teve, xbox och dator. Han vill spela mer, men det har inte blivit så mycket eftersom jag inte klarar av det. Krigsljud är bland det värsta jag vet och kan verkligen inte slappa av när han spelar. Blir verkligen jätte stressad. Så igår kom han hem med den här tven. Ja, hjälp!

Vi söker en tvåa just nu, tror vi behöver det. Nu har vi äntligen råd med det också. Vore bara så skönt att flytta. Man behöver eget utrymme för att mått bra, i alla fall om man har olika intressen.

Idag har jag varit rätt så trött, vaknade 11.30, så känns som jag borde varit piggare. Har inte heller gjort så mycket idag, inspirationen har inte funnits där. Jag har också rätt ont idag. Fick lite lust att hitta på nått när pojkvännen kom hem, men han var inte så sugen. Men vi åkte tillslut och kollade i en affär som han velat besöka. Tyvärr en besvikelse. Så skulle vi köpa zuccini för imorgon, men så fick jag gå in själv... sen blev jag bara så irriterad. Pojkvännen har en tendens att klaga när han kör bil, och ibland så orkar jag inte bara med det. Känns så jävla onödigt slöseri. Extra allergisk är jag när han generaliserar över kvinnor. Så jag sa till, han sa att han inte menar det och att han driver med mig. Sa att jag inte tycker det är roligt, utan att det bara han som tycker det... så ett patetiskt tjafs har jag haft idag. Men massa onödigt klagade kan jag gärna bespara mig. Önskar dock att morgondagen blir bättre än idag och tur är väl att pojkvännen kan fly till sitt egna vardagsrum.
Posted by Picasa

tisdag 20 september 2011

Jag är en trött hund.

















Trött blir man när man tänker på andra än en själv. Senaste dagarna har jag tänkt mycket på min familj. Jag har också hjälp min lillebror med en skrivelse till tingsrätten. Han har nämligen en godman som de nu omprövar, jämkning kallas det. Så jag har skrivet en yrkan som ska stödja hans egna yrkan. Det behövdes ett utförligt och sakligt utlåtande, så fick rycka in i sista stund och rädda situationen.

Mina rutiner har fallit lite senaste dar. Har inte ätit regelbundet och inte heller sovit bra. Ingen meditation heller. Är det nått som jag vill bli bättre på är det att hantera stress. Blir fortfarande så ibland att rutinerna faller, när jobbiga saker händer eller när jag har riktigt starka känslor inför nått. Behöver bli ännu mer uppmärksam på det.

Imorgon vill jag ha en helt vanlig dag, en dag för mig själv hemma. Kanske läsa på sin höjd om jag är tillräckligt pigg. Försöka få igång mina rutiner igen. Laga mat, det ser jag mest framemot.

Trots att jag varit så trött idag och gjort en del, så tog jag mig ut och sprang 2,5 km för en timme sen. Var riktigt skönt, behövde stunden. Ibland är det så mycket lättare att tänka när man rör på sig eller bara får vara ute i skogen som gör det. Känns som en perfekt landning nu på kvällen, känner mig lugnare i själen. Nu ska jag strösurfa runt lite tills min pojvän kommer hem...




Posted by Picasa

söndag 18 september 2011

De stora mysteriet.























Älskar den här bilden. Känns som den målar in hela mysteriet. Hon är självaste livet inom mytologin, kvinnan. Hon står också för helheten. Hon står i centrum, styr månen och alla andra stjärnor. Hon står där med all sin makt och skönhet, men också som ett offer. Hon står precis som Jesus på korset med blod i båda handflatorna. Hon offrar sig, kanske för livet... jag vet inte, egentligen hittar jag bara på. Men som sagt denna bild har bara fastnat och det gjorde den för flera år sen. Det är något mystiskt med den och idag har jag också funderat på moderskap. Att gå in i mammarollen är på ett sätt att offra sig. Fast menar det inte på ett negativt sätt. Utan att man blir ett med kärleken eller de stora mysteriet. Att det nya livet blir viktigare än ens eget. Moderskap, att ge liv till en annan.

Funderat en del på trygghet också. Nått som även det kan förknippas med moderskap. Någon trygghet från modershåll har jag tyvärr inte, kan sakna det ibland. Istället har jag fått lära mig att bli trygg i mig själv. Varit tufft i vissa stunder, men med åldern har jag lärt mig. Nu kan jag nog säga att jag känner mig trygg i mig själv. Jag har också vågat släppa kontrollen mer, insett hur lite jag egentligen kan styra eller bestämma över. Vilket i sig kan kännas som otrygghet. Men på nått sätt så känns det också som en frihet. Jag finner alltså förtröstan i friheten.

Nu kanske till mer vardagliga ting. Idag kom mensen, kände ju redan igår att den var pågång. Så haft ont i magen, men tagit värktabletter. Druckit kaffe hos pojkvännens mamma, städat, tittat på teve... vanlig söndag!

Har superrabatt på apoteket nu också, hämtade ett paket citodon för 8 kr! Ganska sjukt, men tack farbror staten för att du subtionerar. Ibland känns samhället som det ska vara, att vi hjälper varann.
Posted by Picasa

lördag 17 september 2011















'









En spricka i vardagen.

Ibland känns det bara så, som att nått fattas mig. Kan inte precisera det heller. Lite som man vaknar upp och tanken slår en, skulle det inte kunna vara bättre? Kanske det bara är dagar då man längtar extra mycket som det känns såhär.

Har varit en seg morgon. Somnade med tomma känslor, och fick ingen ro under natten. Tror jag egentligen skulle behöva vara ute i naturen idag för att må bättre. Jag längtar så till att bo på landet, som att jag måste landa där för att orka. Längtar till tystnad. Upplever att jag blir rastlös i stan, att teven eller datorn måste vara på för att stå upp. Titta på film är inte längre lika roligt, vill kunna läsa en bok i lugn och ro. Men är svårt i vår lilla etta på helgerna eftersom Emil bara kan slappna av om han har datorn eller tven på. Känns som jag inte har nånstans att ta vägen, Emil känner nog likadant.

Precis varit på stan i det fina vädret och ätit lunch, blev super mätt och trött av det. Nu väntar jag på min akupunktur. Ska bli riktigt skönt, eller behöver komma ner på jorden. Är som om fötterna nästan svävar för jag har så många tankar. Finner inte riktigt någon ro, kanske hänger oron ihop med pms förresten. Visar sig väl om några dar, men brukar bli nere innan.
Posted by Picasa

torsdag 15 september 2011

Nu har jag gjort det! Jag har anmält mig till högskoleprovet. Känns läskigt, kanske jag måste plugga nu innan. Var längesen man kände ett tvång i bakfickan. Men tror jag får ta det sakta i backarna. Får skriva ut de gamla proven och lägga upp en plan tills det är dags. Har drygt två veckor på mig. Förväntar mig försig inget fantastiskt resultat, utan bara ett test hur svårt det är. Så jag vet, om det blir aktuellt att satsa på det. 

Har redan mediterat en timme, för ska snart ner på stan och fika med en vän. Känner verkligen nödvändigheten i att jag behöver meditera. Missade dock igår, istället så sträckläste jag en bok på några timmar. Det var också härligt! Den handlade förresten om meditation. Så känner mig extra motiverad, behöver utveckla min högra hjärnhalva mer. Är det som händer när man mediterar. Oftast så är vänster som man använder mest, logik , språket, historiska aspekter och framtida samt koncentrerar på en sak i taget. Vänster däremot arbetar i nuet och med flera saker samtidigt samt intuition, helhetskänsla och kreativitet. 

Är rätt så pigg just nu. Fick en ordentlig sömn på 10 timmar, man märker sån skillnad när man fått sova. Känns som ett stort lugn i kroppen. Nu ska jag gå ut med hunden och sakta börja göra mig i ordning. 

tisdag 13 september 2011

Att åka linbana första gången.




















































































































När jag var liten var världen stor, nu är jag stor och världen liten. Men ju äldre jag blir ju mindre tar jag förgivet, blir fascinerad av småsaker och känner mig lite som ett barn igen. Att vårda nyfikenheten är kanske ett sätt att hålla sig ung.
Posted by Picasa








































































































Glömde att jag kanske skulle lägga upp några djur från kolmården! Alla djur hette tydligen Emil =).

Idag är jag väldigt trött, men försökt göra saker ändå. Tänkte att jag skulle åka till ateljén nu och vara där en stund tills pojkvännen tränat klart. Idag ska jag nog ta och måla, var ett tag sen jag målade i färg. Så blir att spänna upp en stor duk och kladda ur fantasin. Hoppas Marcus är där också, så det inte blir så ensamt.

Sen måste jag bara säga att jag älskar skype, är ju en av de bästa uppfiningarna som kommits på. Känns som man ses, fast man inte gör det.
Posted by Picasa

måndag 12 september 2011

Idag har jag mottagit en mail från fibromyalgiförbundet! De beklagade att jag fått dikten på det sättet. Även om det inte var dem som skickat ut den, utan Stockholms lokalförening. Det är tydligen lokalföreningarna som ansvarar för utskicken. Nu hoppas jag att de tar kontakt med Stockholms lokalförening, som också borde vara en största. Så de slutar skicka ut den där hemska dikten till sina nya medlemmar.

Se mitt gamla inlägg:
Varför jag gick ur fibromyalgiförbundet

Idag har jag varit mest trött och inte gjort så mycket. Meditera har jag ändå lyckats med, även om jag var tvungen att ligga ner halva tiden.

Imorgon ska jag jag försöka ta mig ut till ateljén, så jag inte är hemma hela tiden. Tror inte jag mår så bra av det... behöver tänka på nått annat än mig själv.

söndag 11 september 2011


























Igår var jag på Kolmården, så idag är jag helt slut. Egentligen var jag redan slut redan igår innan vi skulle åka, för sov bara 3 timmar. Var egentligen trött, men kroppen gick in i stress. Var uppe några varv, duschade, städade, drack te mm... tillslut blev det citodon. Tänkte okej, jag kan inte sova, men kan vila. Så tillslut somnade jag i alla fall efter nån timmes vilande i sängen.

Var osäkert på morgonen om jag skulle följa med. Men kom på att jag inte skulle vara arg på mig själv, kan inte rå för att det blir såhär ibland. Sen har vi längtat hela sommaren att åka dit, så hade blivit väldigt ledsen om jag inte följt med.

Det gick över förväntan! Var dock tvungen att knapra citodon och drack också resorb som jag köpt innan, ut i fall att. Dagen blev riktigt trevlig och vilket väder! Den nya safarilinbanan var också en riktig hit! Har verkligen börjat fascineras av djur, finns så många konstiga.

Idag har jag mest varit hemma, så trött. Var riktigt svårt att komma ur sängen. Var en sväng hos pappas nya vars döttrar fyller år. Orkade inte prata så mycket, skakade i kroppen. Tappade min tallrik med mat på golvet också. Den gick sönder och maten gick inte och äta. Efter det kände jag att det var dags att åka hem.

Ska nog sätta mig och göra ett schema nu för nästa vecka, så den inte går åt helvete. Behöver rutiner. Jag har också kommit fram till att jag behöver stänga av datorn och tven tidigare på kvällen. Så mina sinnen inte går på varv innan jag går och lägger mig. Så det ska jag försöka införa denna vecka, se om det ger resultat. 



Posted by Picasa

fredag 9 september 2011




















Andra gången vi låser in nyckarna i tvättstugan. Jag var tvungen att ringa på mina grannar, men ingen som öppnade fast de var hemma. Som tur var öppnade sista dörren längst upp. En gammal tant på 90 år, tänk att det var hon som var oräddast. Tycker mina andra grannar borde känna igen mig, eller är de bara allmänt rädda?

Vi blev ganska stressade och det förstörde lite av fredagsfriden. Men kanske det för något gott med sig, fick en pratstund med tanten. Hon var jättetrevlig. Sa åt henne att hon gärna får ringa på oss om hon behöver hjälp med att bära upp kassar eller annat. Sa att jag var hemma på dagarna med. Hon kan nog behöva lite hjälp, har lite svårt att gå. Blev tydligen påkörd av en bil på ett övergångsställe här i närheten för tio år sen. De trodde hon skulle stryka med för hon var så gammal, men hon kämpade sig tillbaka. Hon berättade att hon hade ont och så. Sa att jag visste hur det kändes eftersom jag också har kronisk smärta... hoppas hon ringer på! Annas så kanske man får bjuda in sig på en kopp kaffe.
Posted by Picasa

torsdag 8 september 2011

















Känslor av vatten.

Igår forssade vattnet ner på mig. Idag har jag varit mer harmonisk. Lyckats meditera lite, äta efter rutiner. Jag har också varit iväg och spelat innebandy. Trodde först inte det skulle gå, för haft väldigt ont i bihålorna. Men tog en chansning, laddade upp med både ipren och norgezig. Samt lite resorb för orken. Så det gick ganska bra, värken släppte.

Men vän som också testar med laget har bestämt sig för att börja. Jag sa att jag hade problem med hälsan och kanske inte kan räknas med i truppen. Sa också att jag skulle behöva prata med tränaren. Så gissar att jag måste göra det nästa gång. Vet inte vad de kräver av mig, de kanske inte vill ha med folk som inte är 100%. Nåväl får avvakta. Kanske jag får satsa på nått annat. Tycker att innebandy är kul, men märker att jag inte kan prestera som jag vill. Idag på träningen var jag lite lat, försökte fuska lite när det gick.

Tror jag behöver vara mer öppen med att jag har fibro och inte heller göra så stor grej av det.

Jag har också så gott som bestämmt att jag ska testa att göra högskoleprovet. Fast jag är rädd för ett dåligt resultat. Men har egentligen inget att förlora. Dessustom så känner jag fler som gjort det, som är jättesmarta ( 20,0 människor) och som inte har lyckats så bra. Tror det där provet bara passar för vissa personer. Tycker också att det bygger mycket på att vara snabb, det är inte alla som är. Men det betyder inte att de är dumma för det. Jag försöker!
Posted by Picasa

onsdag 7 september 2011

Orka försöka, en prestation i sig.

Idag har jag haft ett litet genombrott i min tankeverksamhet. Har haft ganska många funderingar och känslor i rörelse senaste tiden. Framförallt har jag varit ledsen och försökt acceptera att jag är sjuk. Också tänkt en del på framtiden. Vill ju börja studera, men väldigt osäkert om jag ens kommer in på den utbildning jag vill gå. Vill gå psykologprogrammet, för att komma in i dagsläget så krävs det 21,4 i snitt. Jag har bara 20,9. Så är på gränsen, men inte tillräckligt. Flera faktorer gör att snittet blir högre, dels så har det ökat i popularitet, stora barnkullar går ut skolan nu och lågkonjunkturen gör också att fler vill studera.

Det jag kan hoppas på är att snittet sjunker så småningom. För tror inte det är någon idé att jag läser upp några betyg, eftersom komplettering av betyg har en särskild kvot som är högre. Kan försig göra högskoleprovet, men det krävs ett väldigt bra resultat på det med, nämligen 1,7. Får se om jag kanske försöker göra högskoleprovet, prova kan man ju alltid.

För att återkomma till mitt känsloutbrott. Den utlösande faktorn var just det här med att jag kanske inte kommer in på den utbildningen jag vill gå. Det handlar väl egentligen om att inte få som man vill. Tänker på att vara sjuk och känna sig begränsad, att jag inte längre orkar göra saker som jag önskar. Min sorg av att jag får avstå saker för att jag inte har samma ork längre. Finns fortfarande en sorg kvar, av att få avbryta studier, flytta hem, inte orka idrotta, vara beroende av andra eller umgås lika mycket folk... visst finns det en annan sida också, att jag får testa och upptäcka andra saker.

Jag har också försökt acceptera att jag kanske alltid kommer vara mer eller mindre sjuk. Kanske alltid kommer vara känslig och tex inte kunna jobba heltid. Är förstås inte en framtid som jag önskar, men kan inte heller styra över det. Förut har jag tänkt att jag ska bli frisk och det har inte funnits ett alternativ. Nu försöker jag vara mera realistisk, att jag inte kan styra över det. Jag kommer kanske aldrig bli frisk och måste kunna möta det. Förbereder mig på motgångar överhuvudtaget. Tänker att det viktigaste är att jag ändå fortsätter att försöka. Att det är mina försök som räknas. Jag har alltså inte gett upp hoppet för att jag inte tror att jag kommer bli frisk. Hoppet lever i mina försök och vilja att bli bättre. Men även om man försöker, så blir inte alltid resultatet det man önskar. Alltså måste det vara försöket i sig som räknas. Annars lurar fällorna tätt, uppgivenhet, ilska och sorg som gör att jag blir passiv. Just det med att bli passiv blir lätt en destruktiv spiral. Det viktiga är att acceptera mitt känsloliv, så att de inte överrumplar mig. Våga misslyckas och fortsätter försöka trots att jag är ledsen eller har andra jobbiga känslor. Försöka!

tisdag 6 september 2011

























Känner mig liten idag. Kroppen är trött. Cyklat, kändes som jag inte kom framåt. Sån dag då jag inte har någon styrka, ett trampsteg i taget. Fick gå upp för alla uppförbackar. Förut när jag gick i skolan, så cyklade jag alltid dit. Då hade jag kraft i kroppen, ingen kunde cykla om mig för jag tävlade mig fram. Inte bara mot andra utan också mot mig själv. Påväg hem från skolan fanns det en jättelång backe, sjukhusbacken, den cyklade jag upp för utan att ställa mig upp på cykeln. Jag ville vara stark och kämpade mig upp varje gång.

Nu kämpar jag med att acceptera, acceptera att jag är sjuk. Är heller en tävling längre, utan snarare ett tillåtade. Ett tillåtade som måste växa med många jobbiga känslor längs vägen. Idag är jag trött och så är det bara. Försöker med de småsakerna och lär mig att inte prestera för att må bra. Försöker bara vara. Att "inte göra" kan försig också räknas till en prestation, ibland så mycket jobbigare att utföra. Alltså acceptera igen och igen.
Posted by Picasa

måndag 5 september 2011









Har upptäckt klassisk film, Star Wars. Trodde inte de var några filmer och se, men så fick pojvännen för sig att vi skulle kolla på dem. Så nu har vi tittat på två stycken. Postivt överraskad! Märks att de är gamla, men det är det som är charmen. De är liksom lagom med effekter i dem och så är de lite gulliga.

Idag har jag annars varit ganska slut, jag har mått illa nästan hela dagen. Tar på krafterna det där med magen. Jag har i alla fall mediterat, även om jag fick köra största delen liggandes. På kvällen var jag och kollade på en innebandymatch, de laget som jag börjat spela med. Fick inte vara med eftersom jag ännu inte har någon licens, trist. Blev i alla fall sugen på att spela. Men vet dock inte än om jag orkar. Gick ju inte så bra sist med orken och fokuset. Men får fortsätta försöka och skjuta på beslutet. Älskar ju lagsporter. Tänker också att det är bra ur den sociala aspekten. Eftersom man är hemma och sjukskriven så träffar man inte så mycket folk, saknar det ibland. Ofta ganska mycket, även om jag verkligen inte orkar alla gånger. Innan jag blev så sjuk hade jag alltid mycket folk omkring mig. Försig finns det inte lika många vänner kvar på hemmaplan, de flesta har tyvärr flyttat. Likså jag också gjorde, men fick vända hem igen. Sugen på att flytta igen, var bara tänkt tillfälligt. Men är uppe i två år nu. Bara jag blir lite bättre så...


Posted by Picasa