Känns som det var min sämsta bandyträning ever. Kände av citodonen jag tog igår. Så sprang i min egna dimma utan att reagera. Hade svårt att andas med, så gick ner från forwarden till backen för att slippa springa så mycket.
Men spelade i alla fall hela träningen trots att det gick så dåligt. Men känns alltid sådär efteråt, som om man skämt ut sig. Försöker tänka att bedriften idag var bara att jag faktiskt tog mig till träningen.
Just när det kommer till träning blir det så tydligt det här med prestation. Prestation är ju inget jag kan "kicka" på just nu, resultaten blir inte de samma nu när jag är sjuk. Så får nöja mig med mindre, typ att jag tränar och att jag inte ger upp. Försöker också tillåta mig att fuska när jag tränar, det var en omöjlighet förut. Ta en genväg när jag springer, passar bollen för att slippa röra på mig, armhävningar på knäna...
Älskar ju att träna och har svårt att låta bli. Så fort jag känner att jag orkar så försöker jag. Förut har det nästan blivit för mycket så jag mått sämre. Nu tycker jag att jag har en bättre balans. Träningen går i perioder, som jag mår. Men tycker att jag mår riktigt bra av att träna, eller snarare att jag får en bättre återhämtning samt att jag stressar av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar