lördag 15 oktober 2011



Någon att dela sin bänk med.

Ute är vädret trevade, jag har precis kommit upp ur sängen. Fast varit vaken sen 08.00, men fick gå och lägga mig igen. För värken i ansiktet (migrän) har blivit värre idag. Började i torsdags med kännigar och igår fick jag ta värktabletter. Har också haft svårt att fokusera blicken, kan inte fästa den längre stunder. Så att kolla på tv, dator och läsa är svårt. Det går med många pauser. Nu är jag i alla fall uppe och värktabletterna har börjat värka. Förbereder mig för att vi ska åka iväg till pojkvännens mamma och dricka kaffe.

Orkar inte gräva ner mig för det här. Så ska försöka må bra ändå. Tur tur är också att jag ska på akupunktur idag, så värkspiralen kan brytas. Tänker att jag ska vill fokusera på saker som får mig att må bra, så avslutar med något som får hjärtat att må bra, det är vänskap.

Jag har en kompis som jag känt hela livet. Kommer inte ihåg när vi träffades första gången, men vi bodde i samma hus. I varsin ände av av ett stort hyreshus. Vi gjorde gården till vår, levde i vår egen värld. Hade hemliga klubbar och hittade på massa bus. Jag var alltid välkommen hemma hos henne och som jag minns det var vi mest där. Vi åkte på semester ihop, våra familjer fick till och med hyra stugor samtidigt på sommaren så vi kunde leka.

Vi hade en period i tonåren då vi kanske inte umgicks så mycket. Den perioden när man har nog med sig själv. Nu är vi vuxna och har varann igen. Nu ser jag henne som en i min familj. Har två bröder, men nog alltid haft behov av en syster också. Det är speciellt att ha vänner från barndomen, liksom någon som vandrat med en hela livet. De blir liksom en del av en själv, precis som familjemedlemmar är.

Vi är inte heller speciellt lika, inte till sättet och kanske inte till intressen heller. Tycker inte det är till en nackdel, utan snarare väldigt praktiskt och skönt. Hon är oftast bra på det jag är dålig på. Även om vi ibland stör oss lite på varann ibland, att jag har svårt att hålla tider exempelvis. Tror egentligen att vi mer komplimenterar varann och stöttar varandras svagheter.

Tror det är viktigt att man har personer i sin omgivning som förstår en och som kan ge en stöd. Därför är jag otrolig tacksam över att jag har min fina vän och haft i så många år.


2 kommentarer:

  1. Dåliga dagar kommer - dåliga dagar går men tjurruset består, eller? ;-)

    SvaraRadera
  2. Sant, sant! Hoppas på nästa år, verkar vara så himla roligt lopp =)

    SvaraRadera