De stora mysteriet.

Älskar den här bilden. Känns som den målar in hela mysteriet. Hon är självaste livet inom mytologin, kvinnan. Hon står också för helheten. Hon står i centrum, styr månen och alla andra stjärnor. Hon står där med all sin makt och skönhet, men också som ett offer. Hon står precis som Jesus på korset med blod i båda handflatorna. Hon offrar sig, kanske för livet... jag vet inte, egentligen hittar jag bara på. Men som sagt denna bild har bara fastnat och det gjorde den för flera år sen. Det är något mystiskt med den och idag har jag också funderat på moderskap. Att gå in i mammarollen är på ett sätt att offra sig. Fast menar det inte på ett negativt sätt. Utan att man blir ett med kärleken eller de stora mysteriet. Att det nya livet blir viktigare än ens eget. Moderskap, att ge liv till en annan.

Funderat en del på trygghet också. Nått som även det kan förknippas med moderskap. Någon trygghet från modershåll har jag tyvärr inte, kan sakna det ibland. Istället har jag fått lära mig att bli trygg i mig själv. Varit tufft i vissa stunder, men med åldern har jag lärt mig. Nu kan jag nog säga att jag känner mig trygg i mig själv. Jag har också vågat släppa kontrollen mer, insett hur lite jag egentligen kan styra eller bestämma över. Vilket i sig kan kännas som otrygghet. Men på nått sätt så känns det också som en frihet. Jag finner alltså förtröstan i friheten.

Nu kanske till mer vardagliga ting. Idag kom mensen, kände ju redan igår att den var pågång. Så haft ont i magen, men tagit värktabletter. Druckit kaffe hos pojkvännens mamma, städat, tittat på teve... vanlig söndag!

Har superrabatt på apoteket nu också, hämtade ett paket citodon för 8 kr! Ganska sjukt, men tack farbror staten för att du subtionerar. Ibland känns samhället som det ska vara, att vi hjälper varann.