'
En spricka i vardagen.
Ibland känns det bara så, som att nått fattas mig. Kan inte precisera det heller. Lite som man vaknar upp och tanken slår en, skulle det inte kunna vara bättre? Kanske det bara är dagar då man längtar extra mycket som det känns såhär.
Har varit en seg morgon. Somnade med tomma känslor, och fick ingen ro under natten. Tror jag egentligen skulle behöva vara ute i naturen idag för att må bättre. Jag längtar så till att bo på landet, som att jag måste landa där för att orka. Längtar till tystnad. Upplever att jag blir rastlös i stan, att teven eller datorn måste vara på för att stå upp. Titta på film är inte längre lika roligt, vill kunna läsa en bok i lugn och ro. Men är svårt i vår lilla etta på helgerna eftersom Emil bara kan slappna av om han har datorn eller tven på. Känns som jag inte har nånstans att ta vägen, Emil känner nog likadant.
Precis varit på stan i det fina vädret och ätit lunch, blev super mätt och trött av det. Nu väntar jag på min akupunktur. Ska bli riktigt skönt, eller behöver komma ner på jorden. Är som om fötterna nästan svävar för jag har så många tankar. Finner inte riktigt någon ro, kanske hänger oron ihop med pms förresten. Visar sig väl om några dar, men brukar bli nere innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar