Känner mig liten idag. Kroppen är trött. Cyklat, kändes som jag inte kom framåt. Sån dag då jag inte har någon styrka, ett trampsteg i taget. Fick gå upp för alla uppförbackar. Förut när jag gick i skolan, så cyklade jag alltid dit. Då hade jag kraft i kroppen, ingen kunde cykla om mig för jag tävlade mig fram. Inte bara mot andra utan också mot mig själv. Påväg hem från skolan fanns det en jättelång backe, sjukhusbacken, den cyklade jag upp för utan att ställa mig upp på cykeln. Jag ville vara stark och kämpade mig upp varje gång.
Nu kämpar jag med att acceptera, acceptera att jag är sjuk. Är heller en tävling längre, utan snarare ett tillåtade. Ett tillåtade som måste växa med många jobbiga känslor längs vägen. Idag är jag trött och så är det bara. Försöker med de småsakerna och lär mig att inte prestera för att må bra. Försöker bara vara. Att "inte göra" kan försig också räknas till en prestation, ibland så mycket jobbigare att utföra. Alltså acceptera igen och igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar