Lovas fibromyalgi

Sjuk
Idag måste jag vara ärlig och skriva att saker och ting känns jobbigt.

Gick och la mig sent igår, eftersom jag hade oroliga tankar och intensiv smärta. Så var trött när jag vaknade av väckarklockan. Det var vara att stiga upp eftersom jag skulle till läkaren, blev lite bråttom. Dessutom fick jag mesen imorse med, vilket betyder magkramper. Så var riktigt jobbigt att cykla dit, blev ett tramptag åt gången.

Började läkarbesöket med att gråta såklart. Gick ändå ganska bra, kändes som min läkare var mer förstående den här gången. Var tur att jag redan hunnit med att vara på arbetsförmedlingen så jag kunde informera om de alternativ de gett mig. Min läkare blev också orolig över hur jag ska klara av situationen. Som hon uttryckte det är det viktigt att jag får en upptrappning av aktivitet så det inte stjälper mig. Hon erbjöd sig att ringa arbetsförmedlingen och också vara med på ett samordningsmöte med dem.

Hon berättade också att hon pratat med min handläggare på försäkringskassan och att hon varit kortfattad. Läkaren undrade vad de kunde göra åt min situation, men hon hade bara hänvisat till beslutet.

Läkaren diskuterade också ev sjukskrivning, men problemet då är att jag inte får någon som helst ersättning. Då förlorar man nämligen rätten till aktivitetsstöd via arbetsförmedlingen. Sen får jag inga pengar av försäkringskassan heller eftersom jag inte har någon SGI (sjukgrundande inkomst). Det ända hjälp man kan få då är SOS, men det är jag inte berättigad till eftersom jag lever i samboförhållande.

Tror det gått upp för min läkaren vilken situation hon satt mig i. Hade varit mycket enklare om jag varit kvar i aktivitetsersättningen. För försäkringskassan har också rehabprogram samt att jag kunde också fortsatt med min praktik och försökt trappa upp den. Haft den trygghet omkring mig som jag behöver och kunna koncentera mig på framtiden.

Fick samla mig innan jag skulle åka hem, grät ut de sista tårarna på toaletten och cyklade hem. Påväg hem ringde arbetsförmedligen också. Hon har fortfarande inte fått några klara besked, men fått ett till möte inbokat på deras rehabinhet. Men det var skönt att kunna säga till henne att jag varit hos min läkare och att hon var orolig för mig och att hon ville ha kontakt med dem. Hoppas bara de hinner få tag på varann, handläggaren på ams skulle nämligen vara borta tills på tisdag och läkare brukar också ha mycket att göra.

Sammanfattningsvis, ett ordentligt sammanbrott idag, bryta ihop och komma igen. Behöver samla mig, så jag kan fokusera på rätt saker igen, de som inte tar massa energi. Gissar att just nu måste jag verkligen försöka ta hand om mig själv, för att klara av vardagen så att jag inte blir ännu sämre. De blir de små sakerna som blir viktiga, mina rutiner.